måndag 25 januari 2010

Äntligen Inspiration
































Hoppas att ni alla har haft en bra jul-ledighet. Det har i alla fall jag haft.  
Strax innan jul fick min lilla son plötsligt feber som steg hastigt vilket slutade  feberkramp.
En feberkramp som yttrade sig i att han plötsligt slutade andas och fick kramper som höll i sig i vad jag tyckte en evighet. Det tog 15 min innan ambulans var på plats och han fick hjälp med att komma igång. Dem satte en minisyrgasmask på honom och klädde av honom alla kläder för att han snabbt skulle kylas av. Efter fick vi veta att feberkramper är vanliga hos barn i hans ålder och att de inte slutas att andas helt utan syresätter sig på något vis lite grann. Aldrig har jag varit så rädd som när min sambo försökte hjälpa honom till medvetande genom att andas luft i hans små lungor medan han blev allt gråare i ansiktet och läpparna blev blåa. När han hängde helt livlös i famnen. Jag önskar att det aldrig händer igen. Jag vill aldrig mer vara så rädd.

Det hela gick bra och vi fick bra hjälp av ambulanspersonalen och blev väl omhändertagna på Karolinska.  Lilla Frank piggade på sig när vi var på sjukhus och  vi fick snart åka hem. 

Jag är så glad över att allt gick så bra och att han nu är som vanligt. 

Om någon annan råkar ut för liknande så dvs. kramper i kombination med hastig feber så skall man veta att det ser mycket otäckt ut men barnet är inte vid medvetande och upplever det inte lika dramatisk som sina föräldrar. Man skall alltid ringa 112  när det händer första gången.  

Vi var lediga mycket över julen hela familjen och kunde bara vara, Härligt.
och nu äntligen har min virkinspiration kommit tillbaka. Skall i morgon sätta igång och virka ett par vantar på Virk-/Stick och Pysselcafét som startar i morgon kl. 19.30 .

kram på er alla
Pom

Ps. Bilden på lammet ovan är tagen ur boken stickpärlor, där även mönstret finns med Ds.

4 kommentarer:

  1. Villken upplevelse.
    Skönt att allt gick bra, blev riktigt orolig ett tag innan jag läst klart.
    Det är alltid roligt när insperationen återkommer efter ett uppehåll.
    Jag hoppas att vi ses i kväll.

    SvaraRadera
  2. Stackars dig. Jag förstår precis den maktlöshet och panik du känt. Har också upplevt sådana situationer. Idag är min pojke stor och har vuxit ifrån allt detta. Men det är fruktansvärt när det sker.
    KRAM Lotta (som ständigt går in på din sida och har väntat med spänning på din nästa kommentar.)

    SvaraRadera
  3. Oj vad jobbigt ,ska hålla tummen för att det aldrig mer händer igen !! Kul att du e tillbaka!kram=)

    SvaraRadera
  4. Usch va jobbigt! Har två småttingar här hemma på 1½ år och 2 månader. Har som tur är inte fått vara med om det än... Men det är skönt att ha i bakhuvudet någon gång om det skulle hända... Tycker om din blogg =)

    SvaraRadera